I tider då terrordåd avlöser varandra och det politiska klimatet hårdnar är det svårt att se på framtiden med någon tillförsikt. Det är tungt nu, riktigt tungt, och de förtvivlade människorna är många. En av dem är Shqipe Bellani som städar på det kontor där jag arbetar. I veckan fick hon besked efter sin tredje och sista överklagan till Migrationsverket. Hon, hennes man och två barn ska utvisas. Världen är så förbannat orättvis.

Under höstmånaderna har vi följt Shqipes kamp för att få stanna. Nu har hon inget hopp kvar i ögonen. Med matt röst säger hon att det är bättre att jobba än att vara hemma, där kommer rädslan för vad som ska hända över henne gång på gång. Jag kan inte förstå hur hon lyckas hålla ihop.

För åtta år sedan flydde Shqipe Bellani och hennes man från Kosovo. De tillhör den diskriminerade folkgruppen ashkali, vars situation kan jämföras med romernas. De har inte fått gå i skolan och diskrimineras på arbetsmarknaden. De gav sig av med rädsla för sina liv efter att Shqipes man blivit knivskuren.

Flykten gick till Sverige och Göteborg. Här har paret bildat familj, i höstas började sonen i skolan och stormtrivs, han och hans lillasyster kan inte prata något annat språk än svenska.

Nu har Migrationsverket beslutat att de ska skickas tillbaka till ett liv i misär, till ett land som barnen inte känner till. Det är obegripligt. Shqipe har jobb och försörjer sin familj, de vill inte ha några pengar eller hjälp från samhället. Det enda de vill är att få stanna.

Två gånger har familjen fått avslag när de sökt uppehållstillstånd som asylsökande. Migrationsverket hävdar att den tuffa situationen för ashkalier i Kosovo inte är nog för att bevilja asyl. Myndigheten tar inte heller hänsyn till att familjen hunnit rota sig i Sverige. I Kosovo riskerar barnen att inte få gå i skolan, familjen har varken bostad eller jobb. Det är här i Göteborg som de har sina liv.

För den som inte beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl finns det en annan möjlig utväg, nämligen att få stanna som arbetstagare, om du har ett fast jobb i landet och tjänar minst 13 000 kronor i månaden. Det gör Shqipe. Hon är anställd som städerska av Arbetskooperativet Solidaritet, ett företag som hjälper asylsökande med jobb. Sedan starten 2011 har kooperativet hjälpt ett tiotal familjer till jobb inom bland annat städbranschen. Alla anställda har fått uppehållstillstånd när de visat att de kan försörja sig utan samhällets hjälp. Men inte Shqipe.

Migrationsverket konstaterar i sitt beslut att alla förutsättningar för att bevilja arbetstillstånd är uppfyllda, men avslog ansökan på grund av att familjen har återreseförbud. Det innebär att familjen inte har rätt att vara i Sverige under två år. Anledningen är att Migrationsverket misstänker att familjen kommer gömma sig, vilket de gjorde efter första avslaget.

Efter det beskedet begärde familjen en separat prövning och visade på andra omständigheter, barnens anknytning till Sverige. Men Migrationsverket viker inte en tum och avslår deras överklagan.

Efter åtta år i Sverige kastas Shqipe och hennes familj ut ur landet. Det är fullständigt ovärdigt ett land som Sverige. Vi har råd och det är vår förbannade skyldighet att låta den lilla familjen stanna.

Läs också: Familjen slängs ut från Sverige – efter åtta år

För åtta år sedan flydde Shqipe Bellani, då 19 år, till Sverige från Kosovo tillsammans med sin man. Paret tillhör den diskriminerade folkgruppen ashkali, vars situation kan jämföras med romernas, och de såg ingen framtid i landet.

Sedan paret kom till Sverige har familjen utökats med barnen Loan, 6 år och Sara, 4 år. Båda är födda i Sverige och går i svensk skola och förskola i Göteborg.

Dagens ETC berättade om familjen första gången i början av oktober efter att Shqipe fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd som arbetstagare. Familjen överklagade och nu har Migrationsdomstolens beslut kommit. Shqipe får inte uppehållstillstånd. Trots att hon har fast jobb som städerska och kan försörja familjen. Hon är förtvivlad över avslaget.

– Hur ska jag berätta för mina barn att vi inte får stanna, att de inte får gå kvar i skolan? Att vi ska åka till Kosovo och bo på gatan? Att jag inte vet vad vi ska äta och att vi inte har någonstans att bo, säger hon.

Levde gömda

Den springande punkten i fallet är att familjen tidigare har sökt uppehållstillstånd som asylsökande men fått nej. Under en period när Loan var nyfödd levde de gömda. Det är det som nu ligger familjen till last. Efter avslaget på asylansökan fick familjen nämligen ett återreseförbud, som förbjuder dem att vistas i Sverige. Det är med hänvisning till det som Shqipe inte får sitt uppehållstillstånd som arbetstagare.

– Det är så orättvist. Det är många familjer som varit gömda och sedan fått jobb och arbetstillstånd. Om det var samma för alla så skulle jag kunna acceptera beslutet, men det är inte så, säger Shqipe.

Nu står familjens enda hopp till att Migrationsöverdomstolen tar upp fallet. För att det ska ske måste ärendet ha ett prejudicerande värde. Det säger Linus Gabrielsson, Shqipes juridiska ombud, att det har. Enligt lagen får ett återreseförbud upphävas om det finns så kallade särskilda skäl.

– Vi tycker att det finns ett stort behov av att få klarlagt vad särskilda skäl för att upphäva ett återreseförbud faktiskt innebär, säger Linus Gabrielsson.

I den första prövningen som gjordes av Shqipes arbetstillstånd vägdes inte barnens anknytning till Sverige in alls. I överklagandet till Migrationsdomstolen tryckte familjen därför särskilt på den punkten. Men i domen utvecklas inte synen på barnens situation.

– Som jag ser det har barnperspektivet av den här utvisningen inte beaktats, vi kommer att begära att ärendet återförvisas till Migrationsverket för att utreda det, säger Linus Gabrielsson.

Läs också: Kooperativ ger jobb till arbetssökande

För åtta år sedan flydde Shqipe Bellani, då 19 år gammal, och hennes man från Kosovo. Bakom sig lämnade de ett liv utan framtid. Paret tillhör den diskriminerade folkgruppen ashkali, vars situation kan jämföras med romernas, och har inte fått gå i skolan och diskrimineras på arbetsmarknaden. De gav sig av med rädsla för sina liv efter att Shqipes man blivit knivskuren i nacken på daglönejobbet som hantverkare.

Flykten gick till Sverige. Här har paret bildat familj, och fram tills i dag bott tillsammans med sina barn, Loan som är sex år och Sara som är fyra. Men nu hotas familjen att skickas tillbaka till ett liv i misär i ett land som barnen inte känner till. I början av september fick de för tredje gången avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Beskedet kom som en chock.

– Jag har jobb och vi har lägenhet här, och barnen går i skolan och på dagis. Jag försörjer min familj och vill inte ha pengar eller någonting annat. Det enda jag vill är att få stanna, säger hon.

Beviljades inte asyl

Familjen har två gånger fått avslag när de sökt uppehållstillstånd som asylsökande. Migrationsverket menar att den tuffa situationen för ashkalier i Kosovo inte är nog för att bevilja asyl. Myndigheten tar inte heller hänsyn till att familjen hunnit rota sig i Sverige och att Loan och Sara aldrig haft något annat hemland.

– Loan började skolan för några veckor sedan och var så glad. Nu vet jag inte vad som händer. Det finns ingen framtid för mina barn i Kosovo, säger Shqipe.

I Kosovo riskerar barnen att inte få gå i skolan. Familjen har ingenstans att bo och saknar jobb.

– Jag vet inte hur vi ska få mat, säger Shqipe.

För den som inte beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl finns det en annan möjlig utväg, nämligen att få stanna som arbetstagare. Det har den rätt till som har ett fast jobb i landet och tjänar minst 13 000 kronor i månaden. Det gör Shqipe. Hon är anställd som städerska av Arbetskooperativet Solidaritet, ett företag som hjälper asylsökande att få jobb. Sedan starten 2011 har kooperativet hjälpt ett tiotal familjer till jobb inom bland annat städ-, anläggnings- och målarbranschen. Alla har fått uppehållstillstånd när de visat att de kan försörja sig utan samhällets hjälp. Fram tills nu. Shqipes familj är den första av familjerna som kastas ut. Margreth Heirås, en av kooperativets grundare, är upprörd över beslutet.

– Man hör alltid att invandrare ska integreras och skaffa jobb. Här har vi en familj som har gjort precis det. Det här är en ren vinstfamilj för samhället, men ändå får de inte stanna, säger hon.

”Drabbar tusentals familjer”

Migrationsverket konstaterar i sitt beslut att alla förutsättningar för att bevilja arbetstillstånd är uppfyllda, men avslog ändåansökan på grund av att familjen har återreseförbud. Förbudet innebär att familjen inte har rätt att vara i Sverige på två år. Anledningen är att Migrationsverket misstänker att familjen kommer gömma sig, vilket de gjorde efter första avslaget.

I det här ärendet har Migrationsverket endast prövat frågan om arbetstillstånd och inte tittat på andra omständigheter, som barnens anknytning till Sverige. En sådan prövning kan göras i ett separat beslut om familjen begär det.

– Men det sker inte per automatik, säger Guna Graufelds, presskommunikatör på Migrationsverket.

Men enligt lagen får ett återreseförbud upphävas om det finns särskilda skäl. En prejudicerande dom i Migationsöverdomstolen säger också att ett arbetstillstånd inte kan nekas endast med hänvisning till återreseförbudet. Shqipes juridiska ombud, Linus Gabrielsson, kommer att överklaga Migrationsverkets beslut. Han menar att familjen har särskilda skäl att få stanna.

– Om man sätter sig in i domen och förarbetena så är det svårt att göra en annan tolkning, säger han.

Margreth Heirås på Abis är orolig över att avslaget är ett tecken på att Migrationsverket försöker strama upp praxis när det gäller uppehållstillstånd för arbetstagare.

– Jag ser det som ett sätt att försöka tajta upp reglerna. Om det blir så här så drabbar det tusentals familjer, säger hon.

Läs mer: Familjen slängs ut från Sverige – efter åtta år

Den regeln har Arbetskooperativet Solidaritet, Abis, i Göteborg tagit fasta på.

– Det är en fråga om anständighet, mänsklighet och solidaritet, säger Renée Danielsson, en av kooperativets grundare.

Just nu ligger fokus i flyktingdebatten av förklarliga skäl på krigsflyktingar. Hälften av Syriens befolkning är på flykt och sedan 2013 får alla syrier som söker asyl i Sverige permanent uppehållstillstånd på grund av situationen i landet.

”Vi vill vara en motpol”

Men de som flyr från länder där det inte är brinnande krig har svårare att få uppehållstillstånd. Det är dem som Arbetskooperativet Solidaritet, Abis, vill hjälpa. Abis bildades 2011 i Hammarkullen i Göteborg och har i rollen som arbetsgivare hjälpt ett tiotal familjer att få stanna i Sverige.

– Vi sa från början att vi ska stå för goda villkor. Vi ska vara en motpol till alla kriminella företag som utnyttjar flyktingars utsatta situation, säger Margreth Heirås.

Skräckhistorier

De har hört många skräckhistorier från flyktingar som jobbat svart med tunga, ibland farliga arbetsuppgifter. I vissa fall för en lön på tio kronor i timmen.

Abis har det enkla syftet att leta jobb som sedan delas ut till kooperativets anställda, som är asylsökande med familjer. Abis har kollektivavtal och alla anställda är garanterade en lön på 13 000 kronor – lika mycket som Migrationsverket kräver för att bifalla en ansökan om uppehållstillstånd som arbetstagare.

Abis arbetar med bland annat städning, målning, tapetsering och stensättning och söker hela tiden nya uppdragsgivare. Gruppen som drog igång för att hjälpa flyktingar har alltså motvilligt blivit egenföretagare, arbetsgivare, och ironiskt nog dessutom i Rot- och Rut-branscherna. Men Margreth Heirås klagar inte.

– Jag tycker att det är härligt att svenska staten kan vara med och finansiera våra medarbetares löner. Det blir ju så tack vare Rot- och Rutavdraget, säger hon.