Checklista flyttstädning

Checklista Flyttstädning

KÖKET

Spis och ugn:

  • Rengör spisens ovansida.
  • Rengör kokplattorna. Glöm inte kanterna.
  • Dra ut spisen och rengör båda sidorna samt golvet och väggen.
  • Rengör ugn och värmeskåp.
  • Rengör plåtar och galler.

Fläkt:

  • Rengör spisfläkten.
  • Diska filtret.

Kyl och frys:

  • Frosta av både kyl och frys.
  • Torka rent både in- och utvändigt.
  • Låt dörrarna stå öppna.
  • Dra ut kyl/frys och dammsug bakom/under.

Diskbänk, skåp, väggar och golv:

  • Torka av alla skåp invändigt, utvändigt och ovanpå
  • Rengör kakel och kryddhylla.
  • Tvätta diskbänk, vask och skärbräda.
  • Rengör golv, väggar och tak.

 ALLRUM, SOVRUM

  • Torka av golvlisterna.
  • Våttorka samtliga golv.

 DUSCHRUM

WC-stol och handfat

  • Rengör in- och utsida av WC-stolen.
  • Rengör ovan- och undersidan av handfat
  • Torka av rören.
  • Rengör badrumskåp in- och utvändigt.
  • Rensa golvbrunn/vattenlås till badkar/handfatl.

Duschplats

  • Rengör väggarna.
  • Rengör duschblandare och slang.
  • Rensa golvbrunnen.
  • Rensa vattenlås till handfat.

 ÖVRIGT – hela lägenheten

  • Putsa fönstren – samtliga fönsterglas.
  • Rengör persienner.
  • Rengör snickerier, dörrar, garderobslister mm.
  • Rengör alla element, även bakom.
  • Torka ur alla skåp, innuti och ovanpå. Dra fram och dammsug bakom om det går
  • Torka av alla el-uttag, strömbrytare och eventuell porttelefon.
  • Rengör väggar och tak från damm.  Rengör fasta armaturer. (Lampskärmar som sitter fast i taket)

Årets kooperativ i Göteborgsregionen

Vi har blivit utsedda till årets kooperativ i Göteborgsregionen av Coompanion. Detta är nomineringen:

Genom sitt engagemang och frivilligarbete möter kooperativet en högaktuell samhällsutmaning. Modellen, som innebär att flyktingar direkt får arbete och möjlighet till lyckosam etablering, har stora möjligheter till spridning.
Förutom de livsavgörande resultat som kooperativet åstadkommer, blir anställda delaktiga i företaget och i en social gemenskap.
ABIS Arbetskooperativet Solidaritet är ett fint exempel på hur den kooperativa affärsmodellen både bidrar till ekonomisk utveckling och förändrar världen.

Läs gärna mer här

Vi är även nominerade till årets kooperativ nationellt, och väntar med spänning på hur det kommer att gå!

 

Margreth och Lotta tar emot bemärkelsen
Margreth och Lotta tar emot bemärkelsen

Nu är det vår!

Hej alla ABIS-följare!

Dags att anlita ABIS igen!
Behöver du hjälp med vårstädningen? Eller med trädgården?
Kanske med kontorsstädning, flyttstädning, snickeri, målning, tapetsering, stenläggning, däckbyte?

ABIS – Arbetskooperativet Solidaritet – är ett socialt icke-vinstdrivande företag som drivs av volontärer och som förmedlar arbeten inom Rut & Rot. Våra anställda är asylsökande flyktingfamiljer, som genom sitt arbete hos oss kan få uppehållstillstånd.

Vi har duktiga och utbildade medarbetare, vi följer kollektivavtal och vi är anslutna till Kommunal. För mer information, se vår hemsida: arbetskooperativetsolidaritet.se

Slå två flugor i en smäll – få jobbet gjort och du hjälper en flyktingfamilj att få stanna i Sverige.

Sprid gärna denna info i din bekantskapskrets – tack på förhand!
Moa / ABIS

Arbetskooperativet solidaritet skapar arbetstillfällen för nyanlända

Arbetskooperativet solidaritet skapar arbetstillfällen för nyanlända

Publicerat torsdag 31 mars kl 10.52
Kevin: Utan dem hade vi inte fått stanna
Sava, Margreth och Tara framför hamnen
Sava, Margreth och Tara Foto: Jazz Munteanu/Sveriges Radio

Arbetskooperativet Solidaritet, ABIS vill underlätta för asylsökande genom ett första arbete.

– Vi är väldigt tacksamma för företaget, säger Kevin som egentligen heter något annat.

– Det är inte lätt att hitta ett jobb, det är ingen som vill anställa oss asylsökande. Utan dem hade vi inte fått stanna här säger Kevin.

Arbetskooperativet Solidaritet vill hjälpa människor som annars inte skulle ha en chans att stanna i Sverige. Deras målsättning är att sätta folk i arbete för att det i sin tur ska leda till arbetstillstånd eller uppehållstillstånd i Sverige. De fungerar som en icke vinstdrivande bemanningsföretag och de som arbetar med organisationer gör det som volontärer.

Margreth Heirås, 67 år från Angered, har varit med och startat organisationen och är idag sekreterare.

– Att hjälpa människor som annars inte skulle ha en chans att få stanna i Sverige, som kanske har befunnit sig här i många år. Att de genom ett arbete kan få arbets- och uppehållstillstånd. Och det har vi lyckats ganska bra med, om man räknar med familj så är det nästan 50 personer som blivit hjälpta på det viset.

Organisationen har ett 20-tal anställda, kollektivavtal och en lika-lön princip för alla oavsett sysselsättning. För att få arbetstillstånd måste man ha arbete i minst 12 månader framåt och tjäna minst 13 000 kronor i månaden före skatt.

Sava är 28 år och kommer från Albanien. Hon är en av dem som fått både jobb och arbetstillstånd genom ABIS. Sava har klara planer efter uppehållstillståndet.

– Jag vill försöka jobba som frisör och kanske öppna en salong, säger Sava.

Efter att ha sökt arbetstillstånd första gången måste man söka det igen efter två år. Man måste bevisa att man jobbat hela perioden och tjänat minst 13 000 kronor. Efter 4 år med arbetstillstånd kan man söka permanent uppehållstillstånd.

Obegriplig utvisning

Ledare. Sanna Schiller.

2015-11-28 08:05

”Efter åtta år i Sverige kastas Shqipe och hennes familj ut ur landet. Det är fullständigt ovärdigt ett land som Sverige. ”, skriver Sanna Schiller. Bild: Tomislav Stjepic

”Efter åtta år i Sverige kastas Shqipe och hennes familj ut ur landet. Det är fullständigt ovärdigt ett land som Sverige. ”, skriver Sanna Schiller.

Obegriplig utvisning

Shqipe har jobb och försörjer sin familj, de vill inte ha några pengar eller hjälp från samhället. Det enda de vill är att få stanna.

 

I tider då terrordåd avlöser varandra och det politiska klimatet hårdnar är det svårt att se på framtiden med någon tillförsikt. Det är tungt nu, riktigt tungt, och de förtvivlade människorna är många. En av dem är Shqipe Bellani som städar på det kontor där jag arbetar. I veckan fick hon besked efter sin tredje och sista överklagan till Migrationsverket. Hon, hennes man och två barn ska utvisas. Världen är så förbannat orättvis.

Under höstmånaderna har vi följt Shqipes kamp för att få stanna. Nu har hon inget hopp kvar i ögonen. Med matt röst säger hon att det är bättre att jobba än att vara hemma, där kommer rädslan för vad som ska hända över henne gång på gång. Jag kan inte förstå hur hon lyckas hålla ihop.

För åtta år sedan flydde Shqipe Bellani och hennes man från Kosovo. De tillhör den diskriminerade folkgruppen ashkali, vars situation kan jämföras med romernas. De har inte fått gå i skolan och diskrimineras på arbetsmarknaden. De gav sig av med rädsla för sina liv efter att Shqipes man blivit knivskuren.

Flykten gick till Sverige och Göteborg. Här har paret bildat familj, i höstas började sonen i skolan och stormtrivs, han och hans lillasyster kan inte prata något annat språk än svenska.

Nu har Migrationsverket beslutat att de ska skickas tillbaka till ett liv i misär, till ett land som barnen inte känner till. Det är obegripligt. Shqipe har jobb och försörjer sin familj, de vill inte ha några pengar eller hjälp från samhället. Det enda de vill är att få stanna.

Två gånger har familjen fått avslag när de sökt uppehållstillstånd som asylsökande. Migrationsverket hävdar att den tuffa situationen för ashkalier i Kosovo inte är nog för att bevilja asyl. Myndigheten tar inte heller hänsyn till att familjen hunnit rota sig i Sverige. I Kosovo riskerar barnen att inte få gå i skolan, familjen har varken bostad eller jobb. Det är här i Göteborg som de har sina liv.

För den som inte beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl finns det en annan möjlig utväg, nämligen att få stanna som arbetstagare, om du har ett fast jobb i landet och tjänar minst 13 000 kronor i månaden. Det gör Shqipe. Hon är anställd som städerska av Arbetskooperativet Solidaritet, ett företag som hjälper asylsökande med jobb. Sedan starten 2011 har kooperativet hjälpt ett tiotal familjer till jobb inom bland annat städbranschen. Alla anställda har fått uppehållstillstånd när de visat att de kan försörja sig utan samhällets hjälp. Men inte Shqipe.

Migrationsverket konstaterar i sitt beslut att alla förutsättningar för att bevilja arbetstillstånd är uppfyllda, men avslog ansökan på grund av att familjen har återreseförbud. Det innebär att familjen inte har rätt att vara i Sverige under två år. Anledningen är att Migrationsverket misstänker att familjen kommer gömma sig, vilket de gjorde efter första avslaget.

Efter det beskedet begärde familjen en separat prövning och visade på andra omständigheter, barnens anknytning till Sverige. Men Migrationsverket viker inte en tum och avslår deras överklagan.

Efter åtta år i Sverige kastas Shqipe och hennes familj ut ur landet. Det är fullständigt ovärdigt ett land som Sverige. Vi har råd och det är vår förbannade skyldighet att låta den lilla familjen stanna.

Många normkritiska perspektiv på arbete i panelsamtal

Många normkritiska perspektiv på arbete i panelsamtal

1 maj arrangerade Feministiskt initiativ Göteborg ett panelsamtal på Kvinnofolkhögskolan på temat ’Normkritiska perspektiv på arbete och arbetsvillkor’. Panelen bestod av representanter från det civila samhället som lyfte olika kritiska perspektiv på arbete, delade med sig av erfarenheter och förslag på hur vi borde arbeta framåt.

Hela panelen panelsamtal 1 maj

 

Elin Schwartz från tidningen Göteborgs Fria ledde panelen genom ett mycket inspirerande samtal, och började med att be deltagarna berätta om sina perspektiv och sina verksamheter.

Margreth Heirås fick inleda och beskrev att ABIS (Arbetskooperativet Solidaritet) anställer flyktingfamiljer som fått avslag eller hotas att få sin ansökan om uppehållstillstånd avslagen, för att på det sättet möjliggöra för familjerna att genom en anställning få uppehållstillstånd. De erbjuder jobb inom RUT- och ROT-sektorn och använder dessa avdrag som ett redskap. Även om de inte sympatiserar med avdragen i sig, så menar ABIS att människors rätt att söka asyl och bosätta sig i Sverige är överordnat deras inställning till avdragen. Love Lidén, ordförande i ABIS, flikade in att sedan 2011 har 12 av familjerna de anställt någon i fått uppehållstillstånd, och ytterligare 6 familjer är på gång. Love påpekade också att en anställning skapar förutsättningar för familjernas integrationsprocess.

Emily Gunnarsson från Grunden berättade att de är en intresseförening för personer med intellektuella funktionsnedsättningar och att hennes fokus är att stärka villkoren för personer inom daglig verksamhet. Grunden har bland annat skickat förslag till Göteborgs politiker om att göra dessa personers arbeten till riktiga tjänster med lön. Idag får personer inom daglig verksamhet extremt låga dagliga arvoden, i Göteborg 53 kr/dag – en slant som äts upp om personen äter arbetsplatsens erbjudna lunch.

– Det är en skandal, menade Marcus Gustavsson från Vision. Alla måste kunna få omfattas av kollektivavtal och få lön. Visions tanke är att alla ska ha inflytande på sin arbetsplats, och de anställda hos dem arbetar alla deltid på andra arbetsplatser.

Aaron Israelson arbetar med tidningen Faktum som riktar sig till hemlösa som köper tidningar för en mindre summa och säljer för en högre summa och själva får vinsten. De hemlösa styr själv över sin arbetstid och får möjlighet till ekonomisk självständighet och rutiner i vardagen.

Denise Cresso, från Synskadades riksförbund är utbildningsledare på Kvinnofridsakademin med fokus på frågor om våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar. Hon lyfte både perspektivet att kvinnor med funktionsnedsättningar får vänta längre än män på att få hjälpmedel och därför har svårare att komma in på arbetsmarknaden och bli ekonomisk självständiga – men också perspektivet att de som arbetar på kvinnojourerna hon möter ofta arbetar helt ideellt utan lön.

Louise Berndtsson från Queeranarkistisk Aktion lyfte att de vill förändra arbetsmarknaden i grunden, eftersom den exploaterar människor, istället för en reformistisk politik som försöker förändra den inifrån.

Elin Schwartz: ”Känner sig era medlemmar inkluderade på arbetsmarknaden?”

Enligt Emily är det svårt för medlemmar som arbetar inom daglig verksamhet att känna sig delaktiga. Kommunerna betalar lön till medlemmarnas handledare, medan de själva enbart får HAB-ersättning, ofta utan rätt till sjukersättning. De flesta fackförbund, Kommunal exempelvis, exkluderar personer inom daglig verksamhet, eftersom deras kriterium är att du ska ha lön. Men exkluderingen börjar redan i skolan. Personer som har intellektuella nedsättningar placeras i särskola och får särskolebetyg som inte gäller som ”riktiga” betyg vilket gör att du sällan får lönearbete. Utifrån sitt fackliga perspektiv flikade Marcus in att alla som arbetar inom kommunen självklart borde omfattas av kommunens avtal.

Som svar på Elins fråga, menade Louise att det egentligen inte finns någon arbetarrörelse idag, eftersom facken bara arbetar med små smulor. Marcus som själv arbetar fackligt, instämde i att det borde göras mer, exempelvis för papperslösa. Många gånger uppfattas reglerna som begränsande, men då är det reglerna som behöver ändras.

Hur ser arbetsklassen ut idag?

Enligt Louise, så är arbetarklassen de som inte själv profiterar på andra människors arbete – och att medelklassen därför egentligen tillhör olika skikt av arbetarklassen. Margreth från ABIS, menade istället att hon ser sig själv som medelklass och att de som exempelvis städar är arbetarklass. Margreth argumenterade också för att vi även har en underklass idag, som flyktingar och personer med HAB-ersättning som inte inkluderas på den reguljära arbetsmarknaden. Aaron var inne på liknande resonemang: många, exempelvis nyanlända, hemlösa eller ensamstående mammor, kommer inte ens in på arbetsmarknaden. Så arbetarklassen ser inte ut som den gjorde tidigare.

Vilken klass du kommer ifrån är en sak, menade Denise, men kommer du inte ens in på arbetsmarknaden så hamnar du utanför det ses som att vara en arbetande människa. Det finns en stark strävan att ses som arbetande, också hos deltidsanställda som strävar efter heltid. Men vi har olika villkor för att nå dit. För kvinnor kan ett hinder vara att de får sämre hjälpmedel än män får. Och lönebidraget som ska kompensera för ”bristande kompetens” går till arbetsgivaren utan motkrav, medan det oftare borde användas till att stärka den anställdes villkor, exempelvis ta in syntolk, eller andra resurser som personer behöver. Dessutom stannar lönen ofta på lönebidragets nivå, vilket speglar att arbetsgivaren inte ser dig som en likvärdig arbetande som andra anställda.

Love höll med om att det finns en tanke om att ”Nu har jag ett arbete, då finns jag”, och att det finns inbyggt existensberättigande i detta. Men att detta inte är något som medelklass eller priviligierade behöver tänka på. Emily påpekade att även personer inom daglig verksamhet har arbete, så räknas de inte ens med i arbetsmarknadsstatistiken.

Love menade också att om vi ska ha ett normkritiskt perspektiv på arbete så måste vi studera vad det är för arbete som utförs, och hur det värderas. Mycket arbete som behöver göras är oavlönat, medan onödigt arbete (som i PR och reklam) avlönas – vilket gör att synen på existensberättigande blir skevt. Aaron ansåg dock att resonemanget om att det finns onödigt arbete är problematiskt i ett läge där människor behöver jobb för att överleva. Och att en inte ska underskatta vad ett arbete kan göra för människor. Faktum skapar arbete som kan kännas mer meningsfulla för människor än att vara inskriven på diverse arbetsmarknadsåtgärder.

Denise lyfte återigen det ideella arbetet med att det krävs mod att välja att stå utanför lönearbetet, eftersom rädslan att förlora sitt arbete skapar en osäkerhet.

Olika perspektiv på makt

Men vi måste tala om makt också, påpekade Louise. Så länge vi upprätthåller det kapitalistiska arbetssystemet kommer vi alltid ha arbetslöshet, och får nöja oss med små smulor. Då blir kampen svag. Men Margreth argumenterade för att vi har mer makt än vi tror och att förändring är möjlig! Att det lönar sig att bygga nätverk och ta kontroll över vissa frågor – men att vi behöver göra det på många fronter, och måste ut på gatorna. Ja, vi drabbats av en maktlöshetssjuka i förhållande till papperssamhället, menade Love, och att vi måste bort från perspektivet att det är den som har pengar som har makt att definiera oss.

Att titta framåt – vad kan vi göra?

Elin bad deltagarna att avluta med något lite positivt framåtblickande om vad vi kan göra, utifrån deras olika perspektiv:

Marcus: Jag tror vi kan påverka och förändra inifrån, som att få bort missbruk av lönebidrag och stärka diskrimineringslagen.

Love: Att det återigen, som innan 2012, ska gå att anställa gömda och papperslösa. Och att vi måste motverka arbetsidentiteten i Sverige, kanske genom att sluta med att hela tiden fråga vad andra arbetar med.

Denise: Omvärdera människors kvaliteter och bidrag till arbete och arbetsplatser. Många bidrar med sådant som inte värdesätts idag. Och personer med funktionsvariationer måste synas mer på gatorna så att vi blir ett vanligt inslag i samhället.

Aaron: I och med att många arbeten robotiseras och försvinner, så kommer många arbeten formas inom tjänstesektorn – en utveckling viktig att bevaka. Medborgarlön är ett intressant förslag att diskutera som skulle tydliggöra konflikten mellan höger och vänster i politiken.

Emily: Alla barn ska ha samma skol- och betygsystem, och personer inom daglig verksamhet måste få lön!

Louise: En mer kollektiv kamp för att skapa ett nytt system!

Avslutningsvis fick publiken delta i samtalet med fördjupande frågor och egna perspektiv. Feministiskt Göteborg vill rikta ett stort tack till panelen och publiken för ett inspirerande samtal!

Elin Schwartz (Göteborgs Fria) Denise Cresso (KvinnofridsAkademin)

Aaron Israelsson (Faktum)  Louise Berndtsson (Queeranarkistisk Aktion)

http://figoteborg.se/2015/05/03/manga-normkritiska-perspektiv-pa-arbete-i-panelsamtal/

Hoppet minskar för barnfamiljen

Vi sa från början att vi ska stå för goda villkor. Vi ska vara en motpol till alla kriminella företag som utnyttjar flyktingars utsatta situation”, säger Margreth Heirås, som tillsammans med Renée Danielsson driver kooperativet Abis.

Hoppet att få stanna i Sverige minskar för Shqipe Bellani och hennes familj. Nu säger även Migrationsdomstolen nej till att låta familjen stanna – trots att hon har fast jobb och barnen har Sverige som enda hemland.

 

Läs också: Familjen slängs ut från Sverige – efter åtta år

För åtta år sedan flydde Shqipe Bellani, då 19 år, till Sverige från Kosovo tillsammans med sin man. Paret tillhör den diskriminerade folkgruppen ashkali, vars situation kan jämföras med romernas, och de såg ingen framtid i landet.

Sedan paret kom till Sverige har familjen utökats med barnen Loan, 6 år och Sara, 4 år. Båda är födda i Sverige och går i svensk skola och förskola i Göteborg.

Dagens ETC berättade om familjen första gången i början av oktober efter att Shqipe fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd som arbetstagare. Familjen överklagade och nu har Migrationsdomstolens beslut kommit. Shqipe får inte uppehållstillstånd. Trots att hon har fast jobb som städerska och kan försörja familjen. Hon är förtvivlad över avslaget.

– Hur ska jag berätta för mina barn att vi inte får stanna, att de inte får gå kvar i skolan? Att vi ska åka till Kosovo och bo på gatan? Att jag inte vet vad vi ska äta och att vi inte har någonstans att bo, säger hon.

Levde gömda

Den springande punkten i fallet är att familjen tidigare har sökt uppehållstillstånd som asylsökande men fått nej. Under en period när Loan var nyfödd levde de gömda. Det är det som nu ligger familjen till last. Efter avslaget på asylansökan fick familjen nämligen ett återreseförbud, som förbjuder dem att vistas i Sverige. Det är med hänvisning till det som Shqipe inte får sitt uppehållstillstånd som arbetstagare.

– Det är så orättvist. Det är många familjer som varit gömda och sedan fått jobb och arbetstillstånd. Om det var samma för alla så skulle jag kunna acceptera beslutet, men det är inte så, säger Shqipe.

Nu står familjens enda hopp till att Migrationsöverdomstolen tar upp fallet. För att det ska ske måste ärendet ha ett prejudicerande värde. Det säger Linus Gabrielsson, Shqipes juridiska ombud, att det har. Enligt lagen får ett återreseförbud upphävas om det finns så kallade särskilda skäl.

– Vi tycker att det finns ett stort behov av att få klarlagt vad särskilda skäl för att upphäva ett återreseförbud faktiskt innebär, säger Linus Gabrielsson.

I den första prövningen som gjordes av Shqipes arbetstillstånd vägdes inte barnens anknytning till Sverige in alls. I överklagandet till Migrationsdomstolen tryckte familjen därför särskilt på den punkten. Men i domen utvecklas inte synen på barnens situation.

– Som jag ser det har barnperspektivet av den här utvisningen inte beaktats, vi kommer att begära att ärendet återförvisas till Migrationsverket för att utreda det, säger Linus Gabrielsson.

Familjen slängs ut från Sverige – efter åtta år (ETC)

Shqipe Bellani beskriver tiden som gömd som fruktansvärd. Sonen var nyfödd och hon fick panik vid tanken på att tvingas tillbaka till Kosovo.

Familjen slängs ut från Sverige – efter åtta år

Ett liv i misär i ett för barnen, sex och fyra år gamla, främmande land. Det är vad som väntar om Shqipe Bellani och hennes familj tvingas återvända till Kosovo. Migrationsverket vill kasta ut familjen efter åtta år i Sverige trots att Shqipe har fast jobb. Skälet: Familjen har levt gömd.

Läs också: Kooperativ ger jobb till arbetssökande

För åtta år sedan flydde Shqipe Bellani, då 19 år gammal, och hennes man från Kosovo. Bakom sig lämnade de ett liv utan framtid. Paret tillhör den diskriminerade folkgruppen ashkali, vars situation kan jämföras med romernas, och har inte fått gå i skolan och diskrimineras på arbetsmarknaden. De gav sig av med rädsla för sina liv efter att Shqipes man blivit knivskuren i nacken på daglönejobbet som hantverkare.

Flykten gick till Sverige. Här har paret bildat familj, och fram tills i dag bott tillsammans med sina barn, Loan som är sex år och Sara som är fyra. Men nu hotas familjen att skickas tillbaka till ett liv i misär i ett land som barnen inte känner till. I början av september fick de för tredje gången avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Beskedet kom som en chock.

– Jag har jobb och vi har lägenhet här, och barnen går i skolan och på dagis. Jag försörjer min familj och vill inte ha pengar eller någonting annat. Det enda jag vill är att få stanna, säger hon.

Beviljades inte asyl

Familjen har två gånger fått avslag när de sökt uppehållstillstånd som asylsökande. Migrationsverket menar att den tuffa situationen för ashkalier i Kosovo inte är nog för att bevilja asyl. Myndigheten tar inte heller hänsyn till att familjen hunnit rota sig i Sverige och att Loan och Sara aldrig haft något annat hemland.

– Loan började skolan för några veckor sedan och var så glad. Nu vet jag inte vad som händer. Det finns ingen framtid för mina barn i Kosovo, säger Shqipe.

I Kosovo riskerar barnen att inte få gå i skolan. Familjen har ingenstans att bo och saknar jobb.

– Jag vet inte hur vi ska få mat, säger Shqipe.

För den som inte beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl finns det en annan möjlig utväg, nämligen att få stanna som arbetstagare. Det har den rätt till som har ett fast jobb i landet och tjänar minst 13 000 kronor i månaden. Det gör Shqipe. Hon är anställd som städerska av Arbetskooperativet Solidaritet, ett företag som hjälper asylsökande att få jobb. Sedan starten 2011 har kooperativet hjälpt ett tiotal familjer till jobb inom bland annat städ-, anläggnings- och målarbranschen. Alla har fått uppehållstillstånd när de visat att de kan försörja sig utan samhällets hjälp. Fram tills nu. Shqipes familj är den första av familjerna som kastas ut. Margreth Heirås, en av kooperativets grundare, är upprörd över beslutet.

– Man hör alltid att invandrare ska integreras och skaffa jobb. Här har vi en familj som har gjort precis det. Det här är en ren vinstfamilj för samhället, men ändå får de inte stanna, säger hon.

”Drabbar tusentals familjer”

Migrationsverket konstaterar i sitt beslut att alla förutsättningar för att bevilja arbetstillstånd är uppfyllda, men avslog ändåansökan på grund av att familjen har återreseförbud. Förbudet innebär att familjen inte har rätt att vara i Sverige på två år. Anledningen är att Migrationsverket misstänker att familjen kommer gömma sig, vilket de gjorde efter första avslaget.

I det här ärendet har Migrationsverket endast prövat frågan om arbetstillstånd och inte tittat på andra omständigheter, som barnens anknytning till Sverige. En sådan prövning kan göras i ett separat beslut om familjen begär det.

– Men det sker inte per automatik, säger Guna Graufelds, presskommunikatör på Migrationsverket.

Men enligt lagen får ett återreseförbud upphävas om det finns särskilda skäl. En prejudicerande dom i Migationsöverdomstolen säger också att ett arbetstillstånd inte kan nekas endast med hänvisning till återreseförbudet. Shqipes juridiska ombud, Linus Gabrielsson, kommer att överklaga Migrationsverkets beslut. Han menar att familjen har särskilda skäl att få stanna.

– Om man sätter sig in i domen och förarbetena så är det svårt att göra en annan tolkning, säger han.

Margreth Heirås på Abis är orolig över att avslaget är ett tecken på att Migrationsverket försöker strama upp praxis när det gäller uppehållstillstånd för arbetstagare.

– Jag ser det som ett sätt att försöka tajta upp reglerna. Om det blir så här så drabbar det tusentals familjer, säger hon.

Kooperativ ger jobb till asylsökande (ETC)

Ett fot in på arbetsmarknaden kan vara räddningen. Flyktingar som söker uppehållstillstånd men som Migrationsverket inte anser ha asylskäl kan få stanna ändå om de har fast jobb.

 

Läs mer: Familjen slängs ut från Sverige – efter åtta år

Den regeln har Arbetskooperativet Solidaritet, Abis, i Göteborg tagit fasta på.

– Det är en fråga om anständighet, mänsklighet och solidaritet, säger Renée Danielsson, en av kooperativets grundare.

Just nu ligger fokus i flyktingdebatten av förklarliga skäl på krigsflyktingar. Hälften av Syriens befolkning är på flykt och sedan 2013 får alla syrier som söker asyl i Sverige permanent uppehållstillstånd på grund av situationen i landet.

”Vi vill vara en motpol”

Men de som flyr från länder där det inte är brinnande krig har svårare att få uppehållstillstånd. Det är dem som Arbetskooperativet Solidaritet, Abis, vill hjälpa. Abis bildades 2011 i Hammarkullen i Göteborg och har i rollen som arbetsgivare hjälpt ett tiotal familjer att få stanna i Sverige.

– Vi sa från början att vi ska stå för goda villkor. Vi ska vara en motpol till alla kriminella företag som utnyttjar flyktingars utsatta situation, säger Margreth Heirås.

Skräckhistorier

De har hört många skräckhistorier från flyktingar som jobbat svart med tunga, ibland farliga arbetsuppgifter. I vissa fall för en lön på tio kronor i timmen.

Abis har det enkla syftet att leta jobb som sedan delas ut till kooperativets anställda, som är asylsökande med familjer. Abis har kollektivavtal och alla anställda är garanterade en lön på 13 000 kronor – lika mycket som Migrationsverket kräver för att bifalla en ansökan om uppehållstillstånd som arbetstagare.

Abis arbetar med bland annat städning, målning, tapetsering och stensättning och söker hela tiden nya uppdragsgivare. Gruppen som drog igång för att hjälpa flyktingar har alltså motvilligt blivit egenföretagare, arbetsgivare, och ironiskt nog dessutom i Rot- och Rut-branscherna. Men Margreth Heirås klagar inte.

– Jag tycker att det är härligt att svenska staten kan vara med och finansiera våra medarbetares löner. Det blir ju så tack vare Rot- och Rutavdraget, säger hon.